När verkligheten kommer ikapp

Glad i hågen var jag när jag skrev det här inlägget om hur det värmde en mammas hjärta när ens lilla barn sa "mamma" för första gången. Glädjen har dock dämpats lite då jag förstått att "mamma" egentligen betyder "nam-nam". Dvs. "nu är jag sugen på den där smörgåsen som ligger på bordet". Ja, ja, det är väl som Magnus Uggla sjunger - underbart är kort.

/En mamma som har mött den bistra verkligheten

Framsteg

Lilla H i sina supersnabba och supermjuka tofflor från Bobux

Ja här går det undan! Vi har varit bortresta över jul och nyår och väl hemma igen har Lilla H tagit på sig raketskorna. Han bara går och går och går - som en Duracellkanin ungefär. Av farmor och farfar fick han i höstas bl.a. en liten plastrutschkana i födelsedagspresent som vi tagit in över vintern, och den har han nu kommit på hur han ska klättra upp på. Som förälder hinner man ju knappt med, men det är bara att hänga på så gott man kan. Det är ju helt underbart att få uppleva nya framsteg så gott som varje dag!

Kramar från en lycklig mamma ♥

Inredningsplaner

Jaha, skeppet kom och gick den här gången också. Men det gör ingenting, vi satsar på bättre tur det här nya härliga året istället! Under tiden drömmer jag mig bort i inredningsdrömmar för min lillkilles rum. Jag har ju pratat om att göra om - bygga ut helt enkelt. Och den planen är fortfarande på G. Drömmen är helt vita väggar och en fondvägg i vit råspont. Detaljerna vill jag ha i grönt - det är lite av Lilla Hs färg kan man säga. Han har mycket gröna kläder, och jag är personligen ganska trött på det babyblåa till alla pojkar. Visst är det fint, men det är något så traditionellt över det. Så grönt känns fräscht och snyggt och levande, tycker jag.

Bild lånad från Egetrum.se
Bild lånad från Elsas Hem

Vad tror ni om det? Och vad blir snyggast - liggande eller stående panel?

Kram ♥

Liten uppdatering...

Ojojoj, tiden bara rinner iväg! Här hemma går det lite trögt just nu. Lilla ägget tog sig inte den här gången och vi ser fram emot nästa försök ; ). Lilla H har upptäckt att han kan gå några steg! Igår väntade han hela dagen med att gå tills mamma M kom hem från jobbet, berättade pappa P på kvällen. Man får nästan en liten tår i ögonvrån när man ser sin lilla bebis växa upp och bli så duktig och stor... Mammahjärtat värker av stolthet. Ovan ser ni förresten en bild på Lilla H som åker Farfars Bilar på Liseberg med just sin farfar. Han tyckte det var urkul!

Jag hoppas inte det dröjer lika länge till nästa inlägg, men det lackar mot jul och då är det hektiska tider både på jobb och hemma. Vad glad jag blev förresten Zinkbaljan, över att du saknade mig ; ).

♥ Kram ♥

Han kan mitt namn!

Eller, nja, nästan. Lilla H har börjat säga både "mamma" och "pappa"! Den dagen trodde man nästan aldrig skulle komma, men nu sitter det där. Visserligen är det inte supertydligt att han menar just mamma och pappa, men lite då och då prickar han rätt. Och vad spelar det då för roll att han just sagt mamma till sin brödbit han sitter och knaprar på...

♥

Varmt om öronen

Då våran Lilla H är något av ett öronbarn - dvs öroninflammationerna avlöser varandra ständigt - så är mössan något av det viktigaste plagget för den lilla godingen. Ett måste är att de på ett bra sätt går ner ordentligt över öronen. Hittills har vi två favoriter. Tidigare i höst var den här supercoola gröna mössan från Kik Kid perfekt för Lilla H. Kanske den var en aaaaningen lång i nacken.

Nu när snön har fallit och graderna har sjunkit betydligt så är det dags för något varmare. Och den här mössan är nog min all-time-favourite. Den här modellen från Geggamoja Collection fast i marinblått/rött sitter som en smäck på sonens huvud under promenaderna. Den är lite tjockare med en insida av fleece som gör det mjukt och skönt.

Bild lånad av Geggamoja.com

Och det allra bästa med båda mössorna är att man inte behöver irritera barnet med att knyta några band under hakan eller liknande - utan den sitter bra över öronen iallafall. Vi älskar nya mössan!

Jag har blivit utmanad!

Åh vad roligt! Min första utmaning här på bloggen! Och det är Zinkbaljan som har varit så gullig och tänkt på mig. Utmaningen går ut på att berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa. Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem. Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg. Glöm inte att länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg. Då kör vi:

1. Det allra viktigaste för mig är min fina lilla familj!

2. Under mig graviditet med Lilla H hade jag de första månaderna starka citron-cravings! Min man fick cykla iväg till lilla Konsumbutiken och köpa ekologiska citroner åt mig att mumsa på.

3. Jag har stlk 42 i skor (hör och häpna!!!).

4. Om jag ska bli riktigt nostalgisk och beskriva mina tonårs/ungdomsår med ett ord så säger Nirvana allt.

5. Under hela min graviditet trodde jag att Lilla H skulle bli en liten flicka - och så kom det ut en fantastisk liten pojke istället!

6. Jag har stora problem med beslutsångest. Jag kan inte bestämma mig. Min man blir tokig varje gång vi t.ex. ska beställa pizza. Först tar det en halvtimme för mig att bestämma mig och den proceduren innebär att jag frågar alla vad de ska ha för pizza och kommer tillslut fram till att jag inte vill ha samma som de. Dessutom beslutar jag mig för att jag inte vill ha det som jag har prövat förut utan "jag ska pröva något nytt!" - deklarerar jag glatt. Därefter beställer vi pizzorna varav jag ångrar mitt beslut och önskar att jag valde den jag alltid brukar välja och snor sedan hälften av mannens pizza. Alltså - stort problem.

7. Är en hästtjej i grund och botten som tyvärr lider av stark abstinens sedan vi flyttade för 1,5 år sedan. Men kanske en dag...

Jag väljer att utmana:
Vita Villa Vila
Snickarsbacken
Om livet i ett skatbo
Jordgubbar med mjölk

Det blev några färre en sju, men det är ju många som redan har antagit utmaningen. Men är det någon som kikar in här och som är sugen - så varsågod!

Kram M