Litet pyre till världen

Världens finaste Lilla H på BB bara några timmar gammal

Det var verkligen en resa, dagen då Lilla H kom till världen för ungefär ett år sedan. Å andra sidan så är väl alla förlossningar och historier bakom speciell. I vilket fall som helst så hade min graviditet präglats av svåra foglossningssmärtor (dvs jag kunde varken stå, ligga eller sitta), och 4 veckor innan beräknad förlossning såg min goa barnmorska hur svårt vi hade det. Hon ringde lite samtal och ordnade så att jag skulle få en tidig igångsättning samt smärtstillande på BB. Vi åkte in samma dag. Väl på sjukhuset gick ingenting som det skulle - personalen visste ingenting och hade ingen som helst förståelse för min smärta. En vecka senare åkte jag hem igen med smärtstillande mediciner utan någon bebis i min famn - de ville vänta med igångsättningen. Överenskommelsen var att jag skulle komma in en vecka senare för att diskutera det igen.

En vecka senare åkte vi in igen till sjukhuset och den här gången gick de äntligen med på igångsättningen. Några dagar senare kom förlossningen äntligen igång med hjälp av gel, bard-kateter och värkstimulerande dropp. De otroliga smärtorna som jag hade skyller jag helt och hållet på personalens dåliga förståelse för min smärta och dåliga (eller ingen) planering och förberedelse. Flera timmar gick utan möjligheten till EDA då narkosläkaren var upptagen på annat håll. Ingen personal så långt ögat kunde nå och ingen möjlighet för P att lämna min sida för kalla på dem heller. Ensamma i otroliga smärtor i förlossningsrummet, timme efter timme... Det gick inte att läsa av Lilla Hs hjärtljud ordentligt p.g.a. att min kropp kastades runt av smärtorna. Tillslut - flera timmar senare - kom äntligen narkosläkaren, EDA:n sattes och livet kom tillbaka till mig. Underbart! Värkarna kändes precis lagom mycket och jag fick några timmars oundbärlig återhämtning innan krystvärkarna satte igång. Utan den pausen är jag övertygad om att det hade blivit akutsnitt.

När det var dags för krystvärkarna hade det blivit personalbyte, men det var inte bättre det. Inte heller nu togs jag på allvar när jag påtalade känslan av att krystvärkarna satte igång. Som svar fick jag att jag skulle gå på toaletten, och sedan gick de. Ensamma på rummet ännu en gång försökte vi stapplandes få mig till toaletten, men insåg snabbt att det var pågång NU. Personalen tillkallades igen och insåg då att det var mer än dags. Och här började den bästa upplevelsen i mitt liv. Krystvärkarna var helt underbara. Känslan av att föda fram sitt barn var helt otrolig! Oron för att spricka som jag varit så rädd för tidigare, försvann helt och hållet. Glädjen var total och jag kände inte den minsta smärta. Det enda ögonblicket som det gjorde lite ont var när axlarna skulle ut, men då var det så härligt nära tills att jag skulle få träffa mitt barn att det blev en petitess i sammanhanget. Min man var underbar under hela förlossningen och sekunderna när jag fick min son på bröstet och innan han skrek till kändes timlånga. Lite medtagen var han allt efter hans mammas svåra smärtor. Känslan av min lilla son så nära min kropp med en varm handduk över är så oerhört stark och varm. Den bästa dagen i mitt liv... ♥

Jag älskar dig Lilla H ♥